Ensam hemma och saknar dej

Varje gång det händer något i mitt liv, något roligt, något tråkig, något knasigt, varje gång jag drömmer en sjuk dröm, varje kväll innan jag ska sova eller när jag bara känner för att prata så e jag van vid att prata med dej, för det har alltid varit så, iaf dom 2 senaste åren. Du kom in i mitt liv och lyste upp det med din blotta närvaro, visst det har varit som en bergochdalbana mellan oss, men du har alltid alltid funnits där, och nu e du helt plötsligt borta, varför? Vad har jag gjort för fel?
Jag vet att detta e det bästa för båda oss två, då saker och ting är väldigt komplicerade, men vi var väl inte tvungna att sluta prata för det, eller?
Hatar att erkänna det både för mej själv och för dej men jag saknar dej om så bara som min vän